Förlåt igen

Ja, jag har tankar om detta med förlåtelse.

Jag tror att många som blivit djupt sårade upplever att det inte finns en omvändelse och självrannsakan. Det känns nog som om KSC har i baktanken att det "de sårades" är eget fel att de blev så sårade. Att det inte är så farligt som de säger. Jag personligen upplever att det saknas en uppriktig innerlig förståelse, ödmjukhet förkrosselse för de överträdelser som skett.

Hur ser ni på det?

/Freedomgirl

Hej,

Detta är som sagt en jätte komplicerad fråga. Självklart har vi inte besökt någon utan att först fråga om vi får lov.

Anledningen till att vi lade ut uttalande på vår websida är för att ha möjlighet att nå ut längre än till dem vi direkt tänkte kunde vara berörda.

Har du tankar eller åsikter om hur vi kan gå till väga i ett vidare skede är du välkommen att ge oss dem.

Guds välsignelse

Hej igen Admin.

Jag tycker mig inte fått svar på min fråga.

Hur ser då omvändelseprocessen ut? Och tycker ni att ni verkligen förstår hur dåligt en del människor mår efter den behandling de tycker sig fått av KCS? Och om ni förstår det, hur kommer det sig att ert förlåt är en skriven notis på hemsidan? Är det verkligen respektfullt att klumpa ihop alla i en hög och få generell befrielse från skuld?

ELLER att nu har åkt hem till somliga och sökt upp dem för att be om förlåtelse. Därmed tvingar ni människor som flytt att möta er igen, de har liksom inget val.

Som sagt, det är ju jättekomplicerat och både det ena och det andra kan te sig felaktigt. Hur tänker ni? Det är en ärligt menad fråga.

Det är lätt att gömma sig bakom att det är den andre som ska förlåta för annars så... Men detta handlar inte om viljan eller inte att förlåta, det handlar om (enligt mig då) att ni ytterligare än en gång trampar på människor för att nå er egen välsignelse eller befrielse.

Hur tänker ni?

Jag har som sagt inget otalt med någon eftersom jag valt den vägen. Där med inte sagt att jag blivit ruskigt dåligt behandlad.

Läs gärna min historia på livifrihet.nu (freedomgirl) Snälla Admin läs den och återkom sedan med hur NI tänker.

Jag vill gärna vara anonym eftersom jag lämnat ert sammanhang för så länge sedan och sedan några år tillbaka känt mig hel igen, nu i och med existens kommer mycket till ytan och jag tror mig här ha funnit ett ställe där jag kan få några svar. (Men det går nog att känna igen mig för de som var med då, de flesta av er gick dock i skolan på den tiden)

Jag vill hellre att ni är ärliga än lindar in svaren.