Gör man så?

Här är ett ypperligt exempel på KC irrläror!

Hemska demoner och hård bön. Bara vi tänker på demonerna så blir allt bra, för det är ju så ni säger! Ni tillber inte gud utan jagar demnoner.
Tänk va bra att ha demonerna att skylla på alltid! Sektens sätt att gömma sig bakom det ologiska i den egna läran!

Man försöker bota svår sorg med bön!!?? Detta är i sig humbug och trams, och kan faktiskt skapa ett tillstånd när människan blir så deprimerad att den gör självskadande handlingar!
Ni försöker leka hobbypsykologer i guds namn!
Man skall gå till en psykolog och eller psykiater när man har psykiskt dåligt mående!

Man gömmer sig bakom frälsningen som det vore lösningen på allt!
Frälsning är i sig en abstrakt företelese som det inte finns några bevis för.
Och nej kom nu inte och mena på att jag kan inte förstå för jag tror ju inte!
Denna religionernas klyscha är meningslös, den varken bekräftar er ståndpunkt eller gör motsatsen.
Frälsa någon kan man göra lätt genom hjärntvätt, du kan få människor att tro på "The big spaggetti monster" eller en tall om du så vill.

Stå för er tro om ni nu menar att ni har någon! Eller göm er bakom sektens fula anlete!

Hej Carper,

Jag talade mer i generella drag och inte just gällande ditt fall. Som jag skriver är det svårt att gå in på ditt enskilda fall eftersom jag inte är så insatt och det är väl kanske inte heller helt lämpligt att göra det i ett öppet forum. Självklart är sorg en naturlig del av livet vid olika tillfällen, inte minst när man förlorar någon anhörig. Om vi hanterat dig och din sorg på ett olämpligt sätt (vilket det låter som) så ber vi verkligen så mycket om ursäkt för det!

Guds välsignelse

Admin skrev:Hej Carper,

Det vi tar avstånd ifrån är att vi varit okänsliga i behandlingen av människor och att folk känt sig utpekade etc. Dock tror vi ju definitivt att det finns en ond verklighet med demoner och att en del av det glada budskapet om Guds rike innebär att man kan bli löst från de demoner som plågar en. Det är bara helt enkelt så att man kan få en uppenbarelse om något som förändrar ens sätt att tänka.
Petrus ville inte alls gå ut till hedningarna med evangeliet men efter en uppenbarelse ändrade han hela sitt sätt att tänka. En människa som blir frälst ändrar ju hela sitt sätt att tänka, det måste väl innebära att en människa som är frälst också kan ändra sitt sätt att tänka under sin vandring!

Vi tror idag att om vi fokuserar på Guds rike i oss, dvs rättfärdighet, frid och glädje i Den Helige Ande, så försvinner också efter en tid nedstämdhet osv. Dvs vi hanterar mörkret med att tända ett ljus istället för att försöka ändra på mörkret.

Vad vi skulle råda dig till i din situation idag är ju omöjligt att säga eftersom jag inte känner till några detaljer. Dock skulle vi försöka efter vår bästa förmåga att göra det i full respekt för din integritet.

Guds välsignelse

Tack för ditt svar, men jag fattar fortfarande inte riktigt. Du skriver fortfarande om mörker och om hur man bör tänka och leva för att bli av med nedstämdhet. Ursäkta mig, men jag hade förlorat en MYCKET NÄRSTÅENDE person, det hade bara gått 2 månader sedan begravningen när jag kom till er för att få hjälp och för att få in lite ljus i mitt liv. Allt detta mörker som du snackar om, det fick jag från er. HUR kan man tycka att två månader är tillräckligt när man förlorat någon man älskar väldigt högt? Som i mitt fall. Ni sa att jag hade för mycket mörka tankar, att jag var besatt av döden och att jag hade demoner. Ursäkta mig, jag hade förlorat någon. Klart att jag pratar om den personen och därmed också om döden. Det betyder väl inte att jag är besatt av döden? Och istället för att låta mig få prata, som jag ville, och som jag anser att man ska kunna göra med de som arbetar i en församling, så löste ni detta genom att låta mig få veta att jag var besatt av onda andar, att jag var besatt av tankar på död och att det enda som skulle hjälpa var att våldsamt driva iväg dessa "demoner". Jag kan inte låta bli att undra: Är sorg något onaturligt i er tro och er församling? Menar ni att alla som nyligen förlorat en närstående person är besatta av demoner och besatta av döden? För det var så ni tyckte i mitt fall. Jag kom till er i hopp om att få in lite ljus och mening i mitt liv igen, men det jag fick var mera mörker och ännu mera sorg.

Hej Carper,

Det vi tar avstånd ifrån är att vi varit okänsliga i behandlingen av människor och att folk känt sig utpekade etc. Dock tror vi ju definitivt att det finns en ond verklighet med demoner och att en del av det glada budskapet om Guds rike innebär att man kan bli löst från de demoner som plågar en. Det är bara helt enkelt så att man kan få en uppenbarelse om något som förändrar ens sätt att tänka.
Petrus ville inte alls gå ut till hedningarna med evangeliet men efter en uppenbarelse ändrade han hela sitt sätt att tänka. En människa som blir frälst ändrar ju hela sitt sätt att tänka, det måste väl innebära att en människa som är frälst också kan ändra sitt sätt att tänka under sin vandring!

Vi tror idag att om vi fokuserar på Guds rike i oss, dvs rättfärdighet, frid och glädje i Den Helige Ande, så försvinner också efter en tid nedstämdhet osv. Dvs vi hanterar mörkret med att tända ett ljus istället för att försöka ändra på mörkret.

Vad vi skulle råda dig till i din situation idag är ju omöjligt att säga eftersom jag inte känner till några detaljer. Dock skulle vi försöka efter vår bästa förmåga att göra det i full respekt för din integritet.

Guds välsignelse

Admin skrev:Hej,

Tack för ditt brev. Vår önskan har alltid varit att hjälpa människor. Dock har vi ibland varit okänsliga i vårt sätt att göra det, vilket vi har fått inse och ändra på. Vi har skrivit ett uttalande om detta här:
http://www.kingdomcenter.org/index.php?option=com_content&view=article&id=87%3Autvaerdering-fran-styrelsen&catid=15%3Autvaerdering-fran-styrelsen&Itemid=1

Du är jätte välkommen att kontakta oss om du vill prata mer.

Guds välsignelse

Hej igen!

När jag läste ditt svar så kan jag inte låta bli att undra, och fråga: Menar du att ni numera tar avstånd ifrån sådant som ni gjort tidigare? Som t.ex. detta jag skriver om, att när jag behövde stöd från er p.g.a. att jag mist en nära anhörig, så fick jag istället höra att jag tänkte för mörka tankar och att jag var besatt av demoner, osv. Du skriver nu att ni ibland varit okänsliga i ert sätt att hjälpa människor men att ni nu har insett det och ändrat på det. Om det är så som du skriver, då har ni alltså ändrat hela ert sätt att tänka och tro, för det var så här ni gjorde när jag fanns hos er. Och jag var inte ensam om att bli bemött på det här viset. Du får förlåta mig, men jag har lite svårt att tro på det du skriver. Att ni skulle ha ändrat på en hel församlings tro, det tror jag helt enkelt inte på. Ni har ju fortfarande samma pastor, och samma tro. Hur kan ni då ändra på en sådan sak plötsligt? Skulle vara roligt att veta hur ni arbetar nu och hur jag skulle bli bemött av er om jag kom till er med samma problem idag, dvs helt nedtyngd av sorg. Skulle ni hjälpt mig idag eller skulle jag fortfarande få höra att jag var besatt av demoner eftersom jag var så fokuserad på tanken kring döden, som ni då uttryckte det. Kan väl också tillägga att när jag kom till er, så hade det gått 2 månader sedan jag förlorade min anhörige.

Hej,

Tack för ditt brev. Vår önskan har alltid varit att hjälpa människor. Dock har vi ibland varit okänsliga i vårt sätt att göra det, vilket vi har fått inse och ändra på. Vi har skrivit ett uttalande om detta här:
http://www.kingdomcenter.org/index.php?option=com_content&view=article&id=87%3Autvaerdering-fran-styrelsen&catid=15%3Autvaerdering-fran-styrelsen&Itemid=1

Du är jätte välkommen att kontakta oss om du vill prata mer.

Guds välsignelse

För en del år sedan var jag mycket hos er. Jag hade förlorat en nära anhörig och sökte meningen med livet. Kom till er för att jag ville ha något mer i mitt liv. Men så fort jag pratade om den jag hade förlorat så fick jag höra att jag hade för mycket mörka tankar och att jag var besatt av demoner, och dessa försökte ni driva ut genom att kasta mig i golvet och be på ett våldsamt sätt. Är det så man gör med någon som har sorg?