Det var mäktigt och underbart

Gå ner

Det var mäktigt och underbart

Inlägg  Mindfuln i ons aug 20, 2008 1:37 am

Det var mäktigt och underbart

--------------------------------------------------------------------------------

Frågan om tiggeri och givande plågade mig och jag visste inte ut eller in så jag bloggade om det. När jag var klar med inlägget kände jag allvaret komma över mig och att något skulle hända, i det ögonblicket visste jag att Gud skulle lära mig något...

Jag postar inlägget från min blogg i posten här och sedan i post två min upplevelse av svaret från blogginlägg två.
--------------------------------------------------------------------------


Ofta går jag förbi tiggare i mitt område som sitter utanför lokala ica eller på trottoarerna ner mot stan. En del sitter bara med mössan i hand och andra spelar nåt intrument, varierande härkomst på dem alla. Men jag går också oftast just förbi vilket alltid ger mig obehag och jobbiga tankegångar, ska man ge en slant eller ska man inte? ofta är det ju så att man inte vill bidraga till missbrukspengar men gärna till mat. Så när ska man ge då? Jesus sa att de fattiga har ni alltid omkring er och kan alltid hjälpa dem..

Mark 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

En missbrukare torde ju vara fattig, eller?

En svår fråga men jag har svårt att tro att Jesus när han utspisade femtusen personer med några fiskar och bröd först kontrollerade om de inte var alkoholister.
Vi borde istället stället oss frågan om vår nästa; VEM är du?

Särskilt gäller detta om vi själva är Gudssökare, om vi själva anser oss vara kristna..för om vi går förbi en människa i nöd i vår iver att finna Gud, har vi redan kommit vilse. Om vi tror att Gud är viktigare än människan ja då har vi redan övergivet Gud.

Jesus sade; Jag är i Fadern och Fadern är i mig.

Joh 14:10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk.

Joh 14:11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

Vi skall ju ut och gör hans verk och mer därtill, så varför gör vi det inte?, alltid.

Församlingen är ju kristi kropp så vem är det vi egentligen går förbi?

Det var omtumlande och fälten är vidöppna i det andliga landskapet när läxorna ska göras.

Jag gick upp på stan för att köpa ett grattiskort till min brorsdotter som jag ska uppvakta på kvällen på hennes 20 årsdag, på vägen dit stannade jag vid en affär som säljer dessa grattiskort för att kolla in några kort och vilka öppettider som gäller eftersom jag ville köpa kortet när jag var på väg hem från stan där jag tänkte ta en fika, gott om tid så jag gick vidare till ett av stans torg där jag satte mig med en kopp kaffe från pressbyrån.

Jag kände mig ganska deppig och nere och som oftast hade jag min mp3 spelare i öronen med musiken på. När jag suttit i ungefär knappt tio minuter så händer det...en tiggande kille kommer längs med sittbänken där jag sitter och omedelbart förstår jag vad som håller på att hända sen gårdagens inlägg, jag bara vet. Killen är definitivt ingen uteliggare eller missbrukare, han är ren och propert klädd i moderna kläder och har en inne- frisyr som endast låter sig fixas på kostbar salong. När han kommer fram till mig räcker han fram en handtextad lapp där han ber om en slant för mat och uppehälle och att han är flykting från Rumänien. Jag avböjer och nickar nej.. Omedelbart hade jag utan tanke dömt bort honom p.g.a hans yttre finstämdhet, jag menar skulle han verkligen vara i behov? Tankarna for genom skallen och jag visste och kände att Gud såg på mig.

Och det är nu det händer...musiken som spelas upp i exakt det ögonblicket i mina lurar är en favorit låt som heter "Has anyone ever written anything for you" och när allt står stilla sjungs raderna;

"Has anyone ever written anything for you
In all your darkest hours
Have you ever heard me sing?
Listen to me now..."

"Has anyone ever given anything to you
In your darkest hours
Did you ever give it back?
Well, I have I have given that to you
If it's all I ever do
This is your song"

Jag ser det som att Gud vill att jag ska förstå att han givit skriften och livet till mig också och att ordet är brödet och gåvan är Jesus Kristus som han givit åt oss alla och säkert inte utan att själv i sin mörkaste timme vara tungsint över detta, Jesus själv på korset måste ha upplevt ett mörker utan dess like då han säger; "Fader varför har du övergivit mig?"

Och om jag nu enligt funderingarna igår kallar mig själv för kristen.. gav jag då något tillbaka? Gud talar genom musiken och orden däri är min sång i mörkret.

Saken är den att detta är min absoluta favorit låt med artisten ifråga och för mig så har den alltid representerat det djupast tänkbara om givande, vänskap och tröst i hennes musik, jag har alltid sett den låten som andlig, det är en låt som jag alltid velat skulle vara från någon till mig. Gud vet allting om mig, verkligen allt.

När det snurrar som mest i skallen så är tiggare- killen borta.. och fortfarande så undrar jag ändå hur jag skulle ha gjort och varför.. Då sjungs det;

"So, if not for me,
then Do it for yourself
If not for me then
Do it for the world
Poet...priest of nothing
Poet...priest of nothing"


Gud får mig att förstå att Gud är en och det finns inget utanför honom, Han är allt och allt som görs i kärlek kan aldrig försvinna. Om orden bara är ord och om vi inte fyller dem med kärlek och låter dem guida oss så är de just bara ord, tomma som en ylande vind.

Genast insåg jag min litenhet, min ofullkomlighet och att det är otroligt långt till att ha vandrat klart, det var nästan som om det jag dittills hade uppnått var meningslöst. Vi kommer ständigt att falla och måste resa oss igen och igen och hela tiden ta lärdomen vidare på väg till en högre kommande tillvaro där vi lär känna oss själva fullt ut. Jag kände mig även skamsen och mycket ensam när jag sen påbörjade min gång hemåt..

På vägen hem funderade jag återigen på att jag ska ge kläder och andra grejer till en av hjälporganisationerna som jag gjort flera gånger tidigare för att den vägen kunna hjälpa till, sedan tidigare hade jag bestämt att bland annat skänka bort ett några t-shirts med en svensk artist tryckta på, alltid något. Halvägs hem fångas jag av en akustisk gitarr i min mp3a och känner att någon vill ha min uppmärksamhet (musiken är dit lagd för dagen och inget alls jag gillar eller ens känner igen, obegripligt att jag tankade in den överhuvudtaget men det övergående gitarr plinkandet manar mig på nåt viss..)
.. Längre fram på gågatan sitter två unga tjejer på varsin stol och spelar på just akustiska gitarrer och sjunger, de är väldigt glada, oerhört glada faktiskt, lyckliga och verkar gör det för att det är kul men har ändå lagt ut en mössa för eventuella mynt.
Något drar i mig och vill att jag ska stanna upp…fullt ös på min egen musik så jag hör inte vad de spelar. Jag känner att jag bara måste få veta och tar ut mina hörlurar och ….får höra vad de sjunger.. de sjunger hör och häpna en låt av just den svenska artist vars t-shirts jag tänker skänka till välgörenhet och plötsligt känns det inte så ensamt längre när raderna ljuder ;

" Jag vill gå hem med dig, jag vill gå hem med dig"

och just denna, med den textraden, av hundratals låtar han gjort..

Genast kände jag att jag inte är övergiven även om det kan kännas så ibland, Gud känner våra hjärtan och förstår alla våra brister och fel, han är oändligt mild och förlåtande och det gäller att komma ihåg det även i den mörkaste natt när han är som bortblåst. Ty han lovar att vara med oss ända till slutet.

När jag sen åter är tillbaka vid affären där jag ska köpa grattis kortet så ställer jag mig vid kortstället som står utanför butiken och går igenom vad jag sett tidigare, när jag väl bestämt mig och tagit kortet jag ska ha så dras min blick ner till höger om kortstället och på en fönsterkarm bredvid ligger en skrift från Jehovas lagd där, den låg där inte tidigare och den heter Vakttornet och delas ut av missionärer då och då , jag tar upp den och slår upp den med en gång och det första jag får se är en stor text som lyder; "Är välgörenhet lösningen?" .

Självklart är broschyren till mig och jag stoppar ner den i bakfikan och går hem helt omtumlad av alla svar Gud givit mig denna dag.

När ska vi då ge? Jo när vi är glada att göra det och när vi blir glada av att göra detsamma, precis som de två unga tjejerna på gågatan var lyckliga över att ge sin musik till alla som ville ha den. Vi kan inte lura vare sig Gud eller oss själva och det gäller allt annat med, att göra något i Guds namn som gör ont och inte känns bra är inte en helgelse det är en hädelse. När jag nu än en gång vänder blad i den lilla tidskriften Gud sände mig så skådar jag nästa artikel; "Gud älskar en glad givare" .

2kor 9:7
Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

När jag sen är hemkommen så sätter jag mig ner för att fundera på hur detta inlägg ska ta form, jag menar allt det här med musiken som talar till mig osv, inte lätt att smälta, då så slår jag åter upp den lilla tisdskriften för att titta i den…jag vänder på sidan så jag kommer till nästa artikel i den och den lyder; "Musiken Guds gåva till oss" .

Matt 13:16
Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör

Upp3:6
Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Upp13:19
Du som har öron, hör detta



Guds vägar är i sanning hans egna och det är en ynnest att få ta del av honom i de små viskningar som sker så skört, vackert och subtilt men ger ett eko av en flammande storm i hjärtat. Om en endaste sak denna dag avvikit eller om en enda minut hade sinkat eller snabbat upp mig så hade inget av detta skett. Vaktornet är inget jag annars läser och de få gånger jag tittat i den i livet så har jag alltid slängt den förutom senaste gången då jag la den väl synlig i hopp om att någon annan kanske skulle kunna finna den och kanske få glädje av den, tanken var från hjärtat. Nu fick jag den tillbaka från ett annat hjärta. Likadant med alla låtar jag la in i min spelare och de jag tog bort. Den väg jag valde upp och ner i stan, gatorna, om jag köpt kortet på väg upp till stan, när jag fikade osv in absurdum så hade allt sett annorlunda ut och inget av händelserna kunnat ske..

Men…tror du verkligen det?

Att Gud inte finner dig?

Att han inte skapar ännu?

Att du är hans skapelse och trots det han dig inte ser?

Glöm det

Du är älskad..

I evighet.

Och nu när jag publicerar detta inlägg hör jag hur kyrklockorna ljuda utomhus från min kyrka ..in genom mitt fönster från min församling, tårögd inser jag att Ordet åter har talat

Mindfuln
Gäst


Till överst på sidan Gå ner

Till överst på sidan


 
Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet